Klappramsor är rytmiska lekar där ord, rörelser och samspel hör ihop. De kan göras av två barn mitt emot varandra eller av flera barn som sitter eller står i en ring. Leken bygger ofta på en kort ramsa med nonsensord, upprepningar och en tydlig avslutning, men innehåller samtidigt många tillfällen att träna språk, minne, koncentration och social turtagning. Vissa äldre ramsor har skämtsamma eller mindre rumsrena formuleringar, vilket gör det viktigt att välja material efter gruppens ålder och förskolans värderingar.
Det finns sällan ett enda rätt sätt att leka. Barnen kan följa en bestämd klappföljd, hitta på egna kombinationer eller använda en ramsa som redan är känd i gruppen. Det viktiga är att rytmen blir gemensam och att alla förstår när deras tur kommer.
Så fungerar en klappramsa för två
När två barn leker sitter eller står de mittemot varandra. Först bestämmer de en följd av rörelser som ska återkomma under hela ramsan. En enkel variant kan börja med en klapp i de egna händerna, fortsätta med en klapp mot knäna och sedan en klapp mot kamratens händer. När barnen blivit säkrare kan följden byggas ut med fler moment.
- klappa med båda händerna mot varandra
- klappa på knäna
- klappa ihop handflatorna med kompisen
- använda höger och vänster hand i växlande ordning
- klappa i kors, till exempel höger hand mot höger hand
- klappa på axeln eller bakom kroppen när gruppen är redo för en svårare variant
Rörelserna behöver inte vara snabba från början. En vuxen kan säga ramsan långsamt och visa varje steg, varefter tempot ökas försiktigt. Om barnen tappar bort sig kan de börja om utan att leken blir en tävling. Det brukar också hjälpa att hålla samma rörelse på samma ord varje gång. Då kopplas ljud, betydelse och kroppsrörelse samman.
En typisk ramsa kan handla om tre kamrater som är födda samma år och samma dag, går i samma skola och lär av varandra. Den kan avslutas med en tydlig räkning: ett, två, tre. Andra ramsor använder upprepade nonsensord och ljudhärmande uttryck, exempelvis namnliknande stavelser följda av tre små klappar, tre knuffar i luften eller tre pussrörelser. Orden behöver inte ha en logisk berättelse; rytmen och förväntan inför slutet är själva poängen.
Ringleken gör varje klapp betydelsefull
I en ring sitter eller står barnen nära varandra. Varje barn placerar sin högra hand ovanpå kamratens hand på höger sida och sin vänstra hand under handen på kamraten på vänster sida. På så sätt bildas en kedja som kan föra klappen runt hela ringen. När ramsan sjungs eller sägs klappar varje deltagare vidare till nästa hand i rätt ögonblick.
Det finns flera välkända regler för avslutningen. I en variant lämnar den person som får den sista klappen ringen. I en annan räknas en särskild klapp, till exempel klapp nummer tre, som utslagande. Om handen träffas åker spelaren ut; om träffen missas kan den som försökte klappa i stället få lämna leken. En mildare variant innebär att barnet bara tar bort en hand och fortsätter med den andra. Först när båda händerna är borta är barnet ute.
En vanlig lekform går ut på att barnen håller händerna ovanpå och under varandra och försöker undvika den sista klappen efter räkningen ett, två, tre. Den som inte hinner dra undan handen förlorar en hand i nästa omgång. Regeln skapar spänning, men den kan också göras mindre tävlingsinriktad genom att barnen får börja om tillsammans eller byta plats efter varje runda. klappramsor
- Bestäm hur händerna ska placeras och vilken riktning klappen ska gå.
- Välj en kort ramsa och öva den långsamt utan utslagning.
- Lägg till räkningen eller den sista snabba klappen när rytmen fungerar.
- Bestäm i förväg om en träff tar bort en hand, avslutar rundan eller bara ger en ny tur.
- Byt ramsa och låt barnen själva föreslå en rörelse eller ett slutord.
Ramsornas ord tränar språk och lyssnande
Klappramsor innehåller ofta upprepningar, rim, nonsensord och namn som är lätta att komma ihåg. Exempel från traditionen är figurer som en sjöman som reser till påhittade platser och där får lära sig samma ljud eller ord om och om igen. Andra ramsor bygger på namn som Anne Banane eller på ljudserier med ord som liknar makaroner, maruska och andra lekfulla stavelser. Sådana uttryck behöver inte översättas eller förklaras; barnen undersöker hur orden låter och hur de passar in i rytmen.
Förskolans språkarbete kan knytas direkt till leken. Barnen får lyssna efter första ljudet i ett namn, räkna stavelser, hitta ord som rimmar och urskilja när en upprepning förändras. De tränar också på att förstå symboler och kommunikation: ett bestämt ord kan betyda att handen ska byta riktning, att tre små klappar ska komma eller att rundan är slut. När barnen hittar på egna ramsor får de pröva ordförråd och grammatik utan krav på en färdig berättelse.
Markören kan placeras i ett material om klappramsor för att samla tydliga exempel på rörelser, ringlekar och språkliga variationer. Det är ändå den muntliga aktiviteten som står i centrum: barnen hör varandra, anpassar tempot och lär sig att vänta på sin tur. En vuxen kan skriva ner barnens egna ramsor efteråt och låta gruppen illustrera dem med bilder eller enkla tecken.
Tryggare regler och fler sätt att delta
Eftersom händerna möts snabbt bör vuxna först visa hur man klappar mjukt. Ingen ska behöva delta i en rörelse som känns obehaglig, och ord med kränkande eller olämpligt innehåll kan bytas ut. Om en ramsa innehåller knuffar kan rörelsen göras i luften i stället. På samma sätt kan en handklapp ersättas med att nudda fingertopparna, särskilt när barnen är små eller någon är känslig för beröring.
Utslagning passar inte alltid i en barngrupp. Den kan ersättas med att barnet får välja nästa ramsa, byta plats eller bli rytmhjälpare. Barn som har svårt att följa många steg kan använda bara en klapp, hålla en liten rytmpinne eller följa en vuxens händer. Barn som snabbt lär sig mönstret kan få skapa en längre följd med korsade klappar, axelklapp eller växling mellan höger och vänster hand.
Det går också att göra en återkommande samling av gruppens favoriter. Börja med en enkel tvåpersonsramsa, fortsätt med en ring där klappen går runt och avsluta med en ramsa som barnen själva hittat på. På det sättet blir klappramsor både en lekfull tradition och ett konkret verktyg för språk, rytm, samarbete och glädje i gruppen.